Frankrike.html

dolar amerykański(USD): 3,0088



République Française
Republiken Frankrike

(Flagga) (Statsvapen)
Valspråk: Liberté, Égalité, Fraternité (Franska för "Frihet, jämlikhet, broderskap")
Nationalsång: "La Marseillaise" ("Marseljäsen")
Huvudstad	Paris 48,86° N, 2,33° Ö
Största stad	Paris (cirka 2.200.000 inv.)
Officiellt språk	Franska
Statsskick president premiärminister	Republik Nicolas Sarkozy François Fillon
Självständighet  • Deklarerad  • Erkänd
Yta  • Totalt  • Vatten	551 695 km² (47:e) 0,26 %
Folkmängd  • Totalt  • Befolkningstäthet	61 538 322 (21:a) 93,59 inv/km² (69:a)
BNP (PPP)  • Totalt 2006  • Per capita	$1 952 630 miljoner (7:e) $31 825
Valuta	Euro (EUR),)
Tidszon	CET (UTC+1)
Topografi  • Högsta punkt  • Största sjö  • Längsta flod	Mont Blanc 4 810 m ö.h. Genèvesjön 582 km2 se Wikipedia om Genevesjön km² Loire 1000 km
Nationaldag	14 juli
Landskod	FR
Landsnummer	33

Frankrike (franska: France), officiellt Republiken Frankrike (République française), är en republik i Västeuropa. Frankrike har kust mot Atlanten, Engelska kanalen och Medelhavet. I söder gränsar landet mot Spanien och Andorra, åt öster mot Italien, Monaco och Schweiz, och åt nordost mot Tyskland, Luxemburg och Belgien. Frankrike består även av fyra territorier utanför Europa; Franska Guyana med gräns mot Brasilien och Surinam, ögruppen Guadeloupe och ön Martinique i Västindien samt ön Réunion öster om Madagaskar. Metropolitana Frankrike brukar sägas ha sex kanter, tre kuster och tre landgränser, och benämns därför ofta "l'hexagone", hexagonen. Med sina 82 miljoner internationella turistankomster 2007 är Frankrike världens populäraste turistdestination.^[1]

Den franska revolutionen gav deklarationen om människans och medborgarens rättigheter, som än idag utytrycker landets främsta ideal. Frankrike var en av initiativtagarna till bildandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen 1951, som senare utvecklades till Europeiska gemenskapen och Europeiska unionen. Landet är medlem av militäralliansen NATO sedan den bildades 1949, men har sedan dess undandragit sina väpnade styrkor från att kontrolleras direkt av NATO även om man kvarstår som medlem i organisationen. Landet är en av de fem permanenta medlemmarna vid säkerhetsrådet i Förenta Nationerna och hör till en av världens främsta kärnvapenmakter.

Innehåll 1 Historia 2 Geografi 2.1 Städer 3 Administrativ indelning 4 Statsskick och politik 5 Demografi 5.1 Religion 5.2 Språk 6 Ekonomi 7 Försvar 7.1 Armén 7.2 Marinen 7.3 Flygvapnet 7.4 Gendarmeriet 7.5 Sjukvårdstjänsten 7.6 Drivmedelstjänsten 8 Infrastruktur 8.1 Flygtrafik 8.2 Tågtrafik 8.3 Vägar 8.4 Internet 9 Kultur 9.1 Sport 10 Internationella organisationer 11 Se även 12 Externa länkar 13 Referenser 13.1 Noter

redigera Historia

Detta avsnitt är en sammanfattning av Frankrikes historia

Dagens Frankrike upptar ungefär samma områden som det de keltiska gallerna bebodde och som kom att bli den romerska provinsen Gallien under 100-talet f.Kr.. Gallerna antog snabbt det romerska språket och den romerska kulturen. Kristendomen introducerades under perioden 200–300 e.Kr. och Gallien invaderades därefter av germanska stammar, i huvudsak frankerna efter vilka landet fått sitt svenska namn (franskans France kommer i första hand av Île-de-France, de capetingiska kungarnas egendom kring Paris som tidigare kallades Francia och Pays de France).

Trots att den franska monarkin kan härledas ända tillbaka till 400-talet började inte landets existera som enhetlig statsbildning förrän i mitten av 800-talet då Karl den stores rike delades i en östlig del, sedermera Tyskland, och den västliga del som blev Frankrike.

Karl den stores söner styrde landet fram till 987 då Hugo Capet, frankisk hertig och Paris' greve, lät kröna sig som kung av Frankrike. Hans ättlingar styrde Frankrike till 1792 då den franska revolutionen gjorde landet till en republik efter de omvälvande händelserna som började 1789.

Napoleon I tog kontroll över republiken 1799 och kallade sig först förste konsul och sedan kejsare. Hans arméer utkämpade många krig över hela Europa, erövrade många länder och etablerade flera kungadömen med Napoleons släktingar vid tronen. Efter Napoleons fall 1815 återställdes monarkin i Frankrike för att störtas i och med den andra republiken som i sin tur avlöstes av Louis-Napoléon Bonaparte, brorson till Napoleon I, som först valdes till president och därefter utropade det andra kejsardömet och sig själv till Napoleon III. Han avrättades senare, vilket blev början på den tredje republiken.

Visserligen hörde Frankrike till segermakterna både i första och andra världskriget men led svårt i båda krigen och lyckades aldrig återta sin forna ställning. Samarbetet under Vichy-tiden var ett öppet sår och republiken omkonstituerades som den fjärde 1946. Under det krisartade året 1958 genomförde General de Gaulle en omfattande reform som ledde till den femte republiken och dagens stabila presidentiella demokrati.

Under de senaste decennierna har samarbetet mellan Frankrikes och Tyskland haft en central betydelse för den ekonomiska integrationen i Europa och Frankrike har idag en central roll i det europeiska samarbetet kring Ekonomiska och monetära unionen.

Se även: Lista över Frankrikes statsöverhuvuden

redigera Geografi

Huvudartikel: Frankrikes geografi

Frankrike sträcker sig från Medelhavet till Nordsjön och från Rhen till Atlanten. Det angränsar till Storbritannien, Belgien, Luxemburg, Tyskland, Schweiz, Italien, Monaco, Andorra och Spanien. Utanför moderslandet har Frankrike gemensamma landgränser med Brasilien, Surinam och Nederländerna. Förutom moderlandet i Västeuropa (la métropole) består Frankrike av territorier i Nordamerika, Karibien, Sydamerika, Indiska oceanen, Stilla havet och Antarktis (anspråken på landområdet i Antarktis erkänns inte av de flesta länderna i världen).

Frankrike rymmer landskap av många, mycket varierande slag, från kustslätterna i norr och i väst vid Atlanten och Nordsjön till de stora bergskedjorna, Pyrenéerna i söder och Alperna i öster med Europass högsta bergstopp Mont Blanc, 4 810 meter. Inne i landet finns andra bergskedjor som Centralmassivet och Vogeserna.

Frankrike delas mellan fyra stora flodsystem varav tre utmynnar i Atlanten. De rinner över det svagt lutande slättlandet i norra och västra Frankrike och deras bördiga flodområden har gjort att landets ekonomiska och politiska medelpunkt hamnat i landets norra delar, vilket kan ses som en starkt bidragande orsak till att Paris blivit landets centrum.

De större franska floderna är:

• Loire - rinner ut i Biscayabukten och vars hela avrinningområde finns i Frankrike.
• Rhône - föds i Schweiz och inträder i Franrike via Genèvesjön för att sedan möta Saône vid Lyon och därefter, som enda franska flod rinna ut i Medelhavet vid Marseille.
• Seine - mynnar ut i Engelska kanalen som enda större flod. Viktiga bifloder är Oise, Marne, Yonne och Aube.
• Garonne - föds i Spanien och passerar den franska gränsen efter bara ett par kilometer och passerar städer som Toulouse och Bordeaux.
• Meuse - föds i Frankrike och rinner ut i Belgien och Nederländerna.
• Rhen - utgör Frankrikes gräns mot Tyskland.

Klimatet i norra Frankrike är svalt och fuktigt medan det i de södra delarna råder ett torrt och hett medelhavsklimat. I området mellan Centralmassivet och Medelhavet återfinns också de legendariska vindarna Mistral och Siroccon. Frankrike är, med undantag för Alperna, förskonat från extrema klimatförhållanden.

Se även: Lista över Frankrikes nationalparker

redigera Städer

Frankrikes fem största städer är (invånare år 2008):

1. Paris 13,6 miljoner
2. Marseille 1,6 miljoner
3. Lyon 1,5 miljoner
4. Lille 1,2 miljoner
5. Toulouse 1 miljon

Frankrikes större eller kulturellt betydande städer är: Abbeville, Ajaccio, Albertville, Albi, Amiens, Angers, Angoulême, Aurillac, Bastia, Besançon, Bordeaux, Belfort, Brest, Brive, Caen, Cahors, Calais, Cannes, Carcassonne, Chamonix, Charleville-Mézières, Châtellerault, Chinon, Clermont-Ferrand, Colmar, Deauville, Dieppe, Digne-les-Bains, Dijon, Dole, Domremy, Dreux, Dunkerque, Evreux, Grenoble, La Baule, La Rochelle, Le Havre, Lille, Lyon, Marseille, Mende, Metz, Mont-de-Marsan, Montauban, Montpellier, Nantes, Nice, Nîmes, Orléans, Paris, Pau, Périgueux, Perpignan, Poitiers, Quimper, Reims, Rennes, Rodez, Roubaix, Rouen, Saint-Gaudens, Saint-Etienne, Saint-Nazaire, Saint-Tropez, Saumur, Sète, Soissons, Strasbourg, Tarbes, Toulon, Toulouse, Tours, Tourcoing, Valence, Vichy Se även: Lista över Frankrikes städer

redigera Administrativ indelning

Fördjupning: Frankrikes administrativa indelning

Frankrike är uppdelat i:

• 26 regioner (régions), 22 inhemska och fyra utomeuropeiska. Se Frankrikes regioner.
• 100 departement (départements). Se Frankrikes departement.
• 342 arrondissement (arrondissements). Se Frankrikes arrondissement.
• 4 040 kantoner (cantons), inklusive 156 utomeuropeiska. Se Frankrikes kantoner.
• 36 679 kommuner (communes). Se Frankrikes kommuner.

Departementen är numrerade och dessa nummer används som postnummer och på bilarnas registreringsskyltar.

Regioner, departement, arrondissement och kantoner är statliga förvaltningsområden. Regionerna leds av en regional prefekt (préfet de région), vilken också är prefekt för en av regionens departement. Departementen leds av en prefekt (préfet), utnämnd av regeringen (motsvarar landshövding); arrondissementen leds av en underprefekt (sous-préfet). Kantonerna fungerar huvudsakligen som valkretsar vid valen av regionfullmäktige och departementsfullmäktige. I Paris finns det två prefekter, dels en "vanlig" administrativ prefekt, som tillika är regional prefekt, dels en polisprefekt ((préfet de police), som är högste polischef, tillika civilbefälhavare i Paris civilområde (zone de défense de Paris). Polisprefekten utövar sitt ämbete även i departementen Hauts-de-Seine, Seine-Saint-Denis och Val-de-Marne.

Regioner och departement utgör även kommuner med egen beskattningsrätt och direktvalda fullmäktige, conseil régional respektive conseil général, som högsta beslutande organ. Den regionala kommunen och regionfullmäktige leds av en président du conseil régional; den departementala kommunen (motsvarande landstinget) och departementsfullmäktige leds av en président du conseil général.

Kommunernas högsta beslutande organ är ett fullmäktige (conseil municipal) och en av detta utsedd borgmästare (maire), som både är fullmäktiges ordförande och chef för den kommunala förvaltningen. Särskilda förhållanden råder i Paris, Lyon och Marseille, vars kommuner är indelade i arrondissements, med egna, direktvalda församlingar.

De fyra översjöiska departementen är forna franska kolonier som sedan 1946 åtnjuter samma status som departementen i det europeiska Frankrike (metropolen). De är integrerade delar av republiken Frankrike (och därmed också EU). De översjöiska förvaltningsområdena är avhängiga territorier som även står utanför EU. De styrs ungefär som departementen och invånarna är franska medborgare. Flertlet av dem använder euro, utom Franska Polynesien, Nya Kaledonien och Wallis och Futunaöarna som har en egen valuta, CFP-franc. Frankrike kontrollerar också ett antal obebodda öar i Indiska oceanen de s.k. Îles Éparses, som tillsammans med Adelie land, Frankrikes anspråk på Antarktis, utgör Franska sydterritorierna.

Dessutom var Frankrike före revolutionen 1789 uppdelat i provinser. Se vidare Frankrikes provinser.

• Se även: Polisen i Frankrike

redigera Statsskick och politik

Fördjupning: Frankrikes statsskick och Frankrikes politik

Frankrikes nuvarande författning kallas femte republiken och antogs vid en folkomröstning den 28 september 1958. Den stärkte presidentens position gentemot parlamentet och fastställer att presidenten (Président de la République) ska tillsättas genom direkta val för ämbetsperioder på 5 år (ändrades år 2000 från 7 år). Presidentvalet sker i två omgångar. Om ingen kandidat i första omgången fått mer än 50 % av rösterna, möts de två huvudkandidaterna i en andra valomgång. Presidentens omfattande befogenheter ska säkerställa statsmaktens stabilitet och statens existens. Bland de viktigaste befogenheterna är rätten att utlysa beslutande folkomröstning och nyval till nationalförsamlingen. Presidenten utser vidare premiärministern och övriga regeringen, har makten över militären och är den som undertecknar internationella avtal och beslutar om insättande av kärnvapen. Presidentens ökade befogenheter har gjort att presidentvalet fått mer betydelse än parlamentsvalet, och valdeltagandet till presidentvalet är följaktligen högre.

De 577 ledamöterna i nationalförsamlingen (les députés de l'Assemblée nationale), den lagstiftande församlingen, tillsätts för femårsperioder genom direkta val i enmansvalkretsar. Nationalförsamlingen har möjligheten att upplösa regeringen genom misstroendeförklaring. Hälften av senatorerna (les sénateurs, f.n. 331, kommer att utökas till 346 fram till 2010) i tvåkammarparlamentets överhus (Sénat) tillsätts var tredje år för en period på sex år. Senatorerna har begränsad makt och nationalförsamlingen har alltid sista ordet om oenighet råder mellan de två kamrarna utom i konstitutionella frågor. Regeringen har ett stark inflytande över nationalförsamlingens dagordning.

Det franska politiska livet har under de senaste decennierna utmärkts av en polarisering mellan två politisk grupperingar: Vänstern kring Socialistiska partiet och högern kring RPR och dess efterföljare UMP. Extremhögerpartiet FN (Front National) förespråkar "mer lag och ordning" och tuffare invandringspolitik och har sedan början av 1980-talet hamnat på omkring 16 procent av rösterna i valen. De har sedan även haft stora strejker i Paris under senare år.

redigera Demografi

Fördjupning: Frankrikes demografi

Frankrikes demografi, Frankrike kännetecknas av att ha gått igenom den demografiska transitionen betydligt tidigare än flera av sina grannländer, som Storbritannien och Tyskland, vilket bland annat ledde till att landet länge hade störst folkmängd i Europa. Men under 1800-talet då Europas befolkning flerdubblades ökade Frankrikes knappt med hälften. Till skillnad från många andra europeiska länder var utvandringen till USA obetydlig och Frankrike är sedan länge ett invandrarland. Världskrigen och framförallt det första satte ett djupt jack i landets befolkningspyramid. Efter andra världskriget var optimismen stor och barnafödandet sköt i höjden vilket kallas "le Baby Boom". Därefter sjönk det något fram tills det var baby-boomsgenerationen tur att skaffa egna barn. På senare tid har den naturliga folkökningen haft en betydligt positivare utveckling än flera av grannländerna, men trots det får landet en svår uppgift när baby-boom-generationen går i pension.

redigera Religion

51 % av befolkningen är romerska katoliker, 31 % icke troende, 4 % muslimer, 3 % protestanter, 1 % judar. Sedan 1905 har Frankrike en lagstiftning som skiljer på kyrka och stat och som erkänner religionsfriheten.

redigera Språk

Huvudartiklar: Frankrikes språk och franska

De flesta fransmän talar franska som modersmål, som också är Frankrikes officiella språk. Noterbara regionala språk är, occitanska (provençalska), korsikanska, frankoprovensalska, bretonska, katalanska, baskiska, nederländska (flamländska) och alsatiska. Det största invandrarspråket är arabiska.

I den franska skolan är vanligtvis engelska första främmande språk (dock ej obligatoriskt men över 90 procent av eleverna väljer engelska) och de flesta eleverna läser spanska, tyska eller italienska som tredje språk, varav spanska är det vanligaste och tyska det näst vanligaste.

redigera Ekonomi

Huvudartikel: Frankrikes ekonomi

Frankrike kan definieras som en utpräglad blandekonomi (économie mixte)^[2] med en hög andel offentligt ägande inom ekonomin, en av de högsta inom OECD. Den franska ekonomin är en av världens högst utvecklade och är starkt inriktad på högteknologi. Den räknas som världens femte största efter USA, Kina, Japan och Tyskland.

Enligt WTO var Frankrike 2003 världens femte största varuexportör efter USA, Tyskland, Japan och Kina och den fjärde största importören efter USA, Tyskland och Kina.

Enligt OECD hade Frankrike 2003 störst andel utländska investeringar (räknat i procent) före USA och Belgien. Genom sitt kärnkraftsprogram är Frankrike också det land med högst grad av självförsörjning i Västeuropa och det av världens sju mest industrialiserade länder som producerar minst andel koldioxid. Levnadsstandarden i Frankrike är alltså mycket hög.

Den franska ekonomin är en kombination av marknadsekonomi och stark men avtagande statlig inblandning. Stora områden med bördig mark, användningen av modern teknologi och subventioner har tillsammans gjort Frankrike till Västeuropas ledande jordbruksnation. Den franska ekonomin är, även efter förlusten av Algeriet på 1960-talet, en av världens starkaste. Frankrike har också en ledande rymdindustri och är den enda europeiska nation som har en nationell rymdhamn.

Den franska staten äger en stor del av landets infrastruktur och är huvudägare i flera järnvägs-, elektricitets-, flygindustri- och telekommunikationsföretag men har sedan början av 1990-talet alltmer släppt sin kontroll över dessa sektorer. Staten säljer bit för bit av sin andelar i företag som France Telecom, Air France och i andra försäkrings- och försvars- samt bankföretag.

Frankrike sjösatte euron tillsammans med 10 andra medlemmar 1 januari 1999 och i början av 2002 ersatte euromynt och -sedlar helt den franska francen.

Sedan andra världskriget har Frankrike stegvis närmat sig Tyskland såväl politiskt som ekonomiskt och de två länderna betraktas ofta som duon som leder den europeiska integrationen inom EU.

Frankrike lockar årligen 79 miljoner turister, vilket är betydligt fler än vad som bor i landet, och gör landet till världens populäraste turistdestination framför Spanien (51,7 miljoner) och USA (41,9 miljoner) enligt Världsturismorganisationen (WTO).

Turisterna lockas av städer av stort kulturellt intresse, bad- och skidorter, idylliska landskap och världsmetropolen Paris.

Se även: Lista över franska företag

redigera Försvar

Högste befälhavare för det franska försvaret är republikens president (Président de la République). Under honom har regeringen och försvarsministern det politiska ansvaret för försvaret.

Försvaret utgörs av:

• Frankrikes försvarsmakt (Forces armées françaises), leds av chefen för försvarsstaben (le Chef d'état-major des armées), som är regeringens militäre rådgivare och högste ansvarig för försvarsmaktens operationer och beredskap.

• Försvarets materielverk (Délégation Générale pour l'Armement)

• Försvarets förvaltningsverk (Sécretariat Générale pour l’Administration)

Den franska försvarsmakten består av de fyra försvarsgrenarna armén (Armée de Terre), marinen (Marine Nationale), flygvapnet (Armée de l’Air) och gendarmeriet (Gendarmerie Nationale). Vid sidan av försvarsgrenarna intar försvarsmaktens sjukvårdstjänst (Service de Santé des Armées) och försvarsmaktens drivmedelstjänst (Service des Essences des Armées) en självständig och försvarsgrensövergripande ställning.

Försvarsmakten är sedan 2001 en yrkesarmé. Den består av 347 903 soldater i aktiv tjänst och 81 229 civilanställda (2003). Därtill kommer reservanställda soldater. Frankrike förfogar över kärnvapenbärande markrobotar, luftburna robotar och ubåtsburna robotar, sammanlagt förfogar den franska försvarsmakten över ca 350 kärnstridspetsar.

redigera Armén

• Stridande förband: 70 bataljoner, även 2 bataljoner i den fransk-tyska brigaden
• Underhållsförband: 18 bataljoner

Arméns militära personal utgörs av 131 039 soldater.

redigera Marinen

• Ytstridsförband: 72 fartyg, 12 200 soldater
• Ubåtsförband: 10 ubåtar, 3 800 soldater
• Marinflyg: 152 flygplan, 6 800 soldater
• Marininfanteri: 1 700

Marinens militära personal utgörs av 44 595 soldater.

redigera Flygvapnet

• Strategiska flygstridskrafter (kärnvapenbärare): 90 flygplan, 2 300 soldater
• Flygstridskrafter: 310 flygplan, 5 900 soldater
• Transportflyg: 100 flygplan
• Flygbasjägare: 5 300 soldater

Flygvapnets militära personal utgörs av 63 664 soldater

redigera Gendarmeriet

Gendarmeriet verkar som polisstyrka fr.a. på landet och i mindre städer; i större städer finns la Police Nationale. Gendarmeriets uppgifter är desamma som för italienska Carabinieri och spanska Guardia Civil.

• Det territoriella gendarmeriet bestod 2008 av 1 124 lokala gendarmeristationer, 370 utryckningsplutoner, 271 hundpatruller, 92 länskriminalenheter, 383 kriminalenheter, 14 helikopterenheter, 7 flodpolispatruller, 26 sjöpolispatruller, 93 trafikpolisskvadroner, 136 trafikpolisplutoner och 37 specialenheter för ungdomsbrottslighet

• Det mobila gendarmeriet bestod 2008 av 123 skvadroner. I Parisområdet finns ett högre mobilt gendarmerieförband, med fyratusen polissoldater i sex bataljoner, däribland gendarmeriets pansarbataljon och gendarmeriets specialförband.

Det franska gendarmeriet hade 2006 ca 105 000 anställda. Av dessa var 103 000 militärer och 2 000 civilanställda.

redigera Sjukvårdstjänsten

Sjukvårdstjänsten, service de la santé, är en särskild försvarsgren inom de väpnade styrkorna. Den omfattar bl.a:

• 9 undervisningssjukhus
• 1 sjukvårdscentrum
• 2 skolor
• 4 forskningscentra

Sjukvårdstjänstens personal utgörs av 12 431 personer, varav 7 559 militärer.

redigera Drivmedelstjänsten

Drivmedelstjänstens personal utgörs av 2 444 personer, varav 1 255 militärer.

redigera Infrastruktur

redigera Flygtrafik

Frankrikes största flygbolag är Air France. Den största flygplatsen är Aéroport Roissy-Charles-de-Gaulle utanför Paris. Flygplatsen är en av de största i Europa och en viktig bytespunkt. Air France flyger till destinationer inom Frankrike, Europa och övriga världen.

redigera Tågtrafik

Tågtrafiken är väl utbyggd och konkurrer med flyget på många sträckor. Ännu är inte trafiken avreglerad (även om sådana förslag finns) utan drivs framförallt av statliga SNCF. Snabbtåget TGV är populärt på sträckor som Paris-Lyon.

Man kan också resa med tåg från Paris till andra europeiska städer som London och Bryssel.

redigera Vägar

Frankrike har ett av de största vägnäten i hela världen. Det motsvarar cirka 80 000 mil varav 710 mil är motorväg. Merparten av Frankrikes motorvägar, sett till kilometerantal, är betalmotorvägar med vägtullar. Dessa vägar ägs och drivs av statliga eller privatägda företag. Under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet minskade den franska staten gradvis sitt ägande i sådana bolag. Frankrike har Högertrafik.

redigera Internet

Frankrike låg länge efter andra utvecklade länder men är nu på väg att komma i kapp och bredbandsutbyggnaden går i full fart.

redigera Kultur

Huvudartikel: Fransk kultur

• Frankrikes konsthistoria
• Aubusson-tapet
• Gobeläng
• Lista över Frankrikes katedraler, kyrkor och kloster
• Fransk-belgiska tecknade serier

redigera Sport

• Frankrikes herrlandslag i fotboll
• Sportfäktning
• Parkour
• Skateboard
• PSG
• Tour de France

redigera Internationella organisationer

Frankrike medverkar i följande internationella organisationer.

• OECD
• EU
• NATO
• Schengensamarbetet
• Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa
• Europarådet
• Latinska unionen
• G8

redigera Se även

• Frankrikes ambassad i Stockholm

redigera Externa länkar

• CIA Factbook - France
• Sveriges handel med Frankrike

redigera Referenser

Denna artikel behöver fler källhänvisningar. Du kan hjälpa till genom att lägga till fler pålitliga källor. Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort helt.

redigera Noter

1. ^ 1re destination mondiale en matière de tourisme - Près de 82 millions de touristes internationaux en 2007 (franska). Franska finansministeriet. Läst 2008-07-10.
2. ^ http://fr.wikipedia.org/sv/Economie_mixte